Valdemar i magen

Jag hade vid detta laget bestämt mig för att min bebis skulle fixa detta.

Efter besöket på MAS ringde jag ett nummer och fick då reda på att det var en liten pojke som låg i magen.

Jag har två pojkar sedan tidigare och har inte velat veta könet då, men nu kändes det viktigt att kunna identifiera sig med underverket i magen.

Att det var en pojke var faktiskt ingen besvikelse trots att både jag och Richard har vars två pojkar sedan innan. Min största önskan har alltid varit att få friska barn och jag skulle hjälpa killen i magen genom att överföra min positiva energi så att han skulle klara sig!

Besöket i Lund blev en ny vändning för graviditeten framför allt för Richard.

Vi skulle träffa doktor Gerhard Malmfors på barnkirurgen i Lund och vi var skitnervösa på ren svenska. Inte gjorde det saken bättre att jag fick för mig att han såg sträng ut när jag såg honom i korridoren.

När vi kom in så visade han sig vara vår hjälte!

Han förstod inte all uppståndelse och när Richard frågade hur stora chanser vår bebis hade så svarade han enkelt:

-Vi har aldrig förlorat ett barn med denna typen av fel.

De hade alltså ALDRIG haft ett barn som hade dött av Omfalocele...

Min ilska mot läkaren på MAS blev inte mindre!

Efter detta gick vi i princip varje vecka på MAS för undersökningar, ultraljud och blodflödeskontroller men jag krävde att få Povilas som jag tyckte om. Han var verkligen helt underbar och hjälpte oss igenom graviditeten med sitt lugn! Tack!!!

I mars fick vi tiden för kejsarsnittet eftersom Valdemar inte fick födas normalt och det blev satt till den 3:e maj.

Några veckor innan fick vi besöka Lund igen och vi blev visade runt på avdelning 65 där Valdemar skulle ligga. Alla verkade jättesnälla och nu började det närma sig. Vi kände oss dock väldigt förberedda och ville träffa vår lille kille inne i magen.